Ensamstående till en liten goding

Elias trillade ju från TV-bänken idag, han somnade nästan på en gång efter att han trillat. Under tiden så ringde jag till sjukvårdsrådgivningen för att höra med dom om han kanske kunde ha fått hjärnskakning. Som svar fick jag att vi skulle åka upp till akuten. Då blev jag ännu oroligare och tårarna rann. Hon frågade mig hur lång tid det skulle ta för oss att komma dit, jag sa att det kanake tar en halv timma, och sen la vi på. Jag gick in för att väcka Elias, men han va lite svår väckt, men vaknade till slut. Jag ringde till Mia för att fråga när bussarna gick, samtidigt så ringer det ett skyddat nummer på hemtelefonen, jag ber Mia vänta lite. Det va sjukvårdsrådgivningen som ringde och sa att jag skulle ringa på en ambulans istället. Då trodde jag att jag skulle tuppa av, är det så allvarligt tänkte jag? Tårarna rann ännu mer nu. Hon försökte lugna ner mig lite och sa att det inte alls behöver vara så allvarligt men att vi ska vara på den säkra sidan. Jag sa till Mia att jag måste ringa ambulansen och sen la vi på. Jag ringde 112 och dom ställde massa frågor, kommer inte ens ihåg va det va dom frågade för jag va så förvirrad eller vad man nu kan kalla det. Ambulansen kom kanske vid kvart i åtta, dom frågade lite och jag visade vart han hade trillat någonstans. Elias va så duktig i ambulansen, han satt så stilla i mitt knä. Elias fick ett gosedjur av killen som satt med oss där bak i ambulansen. När killen frågade om Elias ville ha den så skakade han bara på huvudet, men efter en stund så ville han faktiskt ha den iallafall. Framme på akuten fick vi gå sätta oss i barnväntrummet, Elias lekte lite, han hade nu blivit piggare. I väntrummet fanns det små stolar och ett litet bord, givetvis så skulle han ju upp på stolarna och hoppa, men då sa jag till honom att han faktiskt har hoppat klart för idag! I en timme ungefär satt vi i väntrummet, sen kom en sköterska och ropade upp Elias namn och vi fick följa med in till ett annat rum och vänta på en läkare. Vi väntade nog inte mer än tio minuter innan läkaren kom. Han undersökte Elias, kollade i öronen, ögonen, näsan och munnen samt lyssnade på hjärtat och lungorna. Elias va så duktig, han protesterade inte en endaste gång utan lät läkaren kolla på honom i lugn och ro. Som tur va så trodde han inte att det va hjärnskakning iallafall, han sa också att vi inte skulle behöva ligga kvar för observation utan att vi kunde åka hem, men skulle Elias bli sämre så blev vi tvugna att komma upp igen. Han sa också att det kunde hända att Elias spyr ikväll eller inatt, men att jag isåfall inte skulle bli orolig. Det va bra ifall jag kunde väcka honom några gånger inatt också. Sen fick vi åka hem. Jag bara tänkte, hur ska detta gå att åka buss med Elias utan barnvagn??? Men det gick rätt bra, eller faktiskt mycket bra. Vi fick vänta nere på busstorget på bussen hem. Fick ett sms av Lenita, hon skrev: "Mia berättade vad som hänt. Ville bara säga att vi tänker på er båda. Hoppas allt går bra! Kramar Lenita, Rita och Patrik". När jag läste det så kom det faktiskt några tårar igen, tyckte det va så gulligt. När vi kom hem så la jag Elias nästan på engång, han va jätte trött. Nu sover han, och jag har varit inne och kollat till honom säkert tio gånger... Jag ska också snart gå lägga mig, tänkte att jag tar Elias brevid mig då så jag märker om han spyr eller nåt. Snacka om att det har varit en annorlunda söndagskväll. Nä, nu ska jag äta något, jag är skit hungrig.