Ensamstående till en liten goding

... ja det stämmer faktiskt. Har inte haft en sån känsla på flera år, en längtan efter att bara vilja ha... När jag såg bilderna föll jag direkt, jag funderade lite, drömmde mig bort å sedan ringde jag till henne för att fråga hur det låg till. Till min stora förvåning så sa hon att hon kunde ge mig en visning vid halv fyra (detta hände igår). Jag bara längtade och väntade på att tiden skulle gå... Klockan blev tre och vi (jag och Elias) började klä på oss för att ge oss iväg. Morfar Ulf ville också följa med. Vi mötte upp honom vid macken som inte ligger långt ifrån där jag och hon hade bestämt träff. Vi va där lite tidigare än henne. Tillslut kom hon, Hon hälsade och så gick vi in, in i denna lägenhet som jag förälskade mig i ännu mer när jag såg den live.... Jag kikade runt lite å hon berättade lite om föreningen. Hon ville att jag skulle ringa samma dag om jag ville vara med på budgivning. Medans vi gick hem så funderade jag lite och väl hemma ringde jag till henne och gav ett högre bud. Efter bara en liten stund ringde hon tillbaka och sa att killen som också är med i budgivningen har höjt budet. Hon tyckte att jag skulle fundera lite och återkomma så snart som möjligt. Nu tyckte jag att priset va för högt så jag ringde henne och tackade för mig. Så synd för den va ju sååå fin. Men men det kommer väl nya chanser, jag får hålla öron och ögon öppna! Men den känslan att bli kär i en lägenhet....., känns helt sjukt!