Ensamstående till en liten goding

Måste säga att det är såååå roligt att ha barn, lite jobbigt ibland eftersom jag är ensamstående, men det går bra iallafall, har ju turen att ha bra föräldrar och kompisar.
Känslan när man blir mamma går inte att beskriva, alla känner vi säkert samma glädje och lycka men vi skulle säkert beskriva det olika.
Att bli kallad mamma är ju nåt underbart, kan inte riktigt beskriva den känslan heller men man blir ju glad varje gång han säger mamma.
När min mamma och pappa berättar för mig att Elias har ropat och letet efter mig när jag inte är närvarande så blir jag helt varm i hela kroppen, det är ju som en bekräftelse att han tycker om mig (alla barn tycker väl om sina föräldrar), men eftersom han inte kan säga dom orden "jag tycker om dig mamma" än så tolkar jag det som han menar att han gör det när han ropar och letar efter mig.
Ja, ni som har barn förstår säkert och ni andra ni kommer att förstå när ni får barn. Jag förstod inte det innan heller. Jag har alltid tyckt om barn, men när min vän berättade om sin dotters framsteg och liknande så kunde jag inte fatta det lika klart som jag gör idag.