Att vara ensamstående
Vet inte hur många gånger jag har fått frågan "Hur är det att vara ensamstående?". Ja, hur är det egentligen... Har ju inte så mycket att jämnföra med, men visst är det jobbigt ibland, det är det, men det går väldigt bra mestadels. Jag har varit själv sen dag ett, inte helt själv, jag har ju haft och har fortfarande mina föräldrar och vänner, men ingen närvarande pappa till min son. Jag tror att det är bra att jag har varit ensam hela tiden för då vet jag ju inget annat. Det hade nog varit värre om jag blev själv nu tillexempel. Då hade jag nog tänkt hela tiden hur mycket lättare det va när vi va två (om det nu är lättare???). Men nu vet jag bara hur det är att vara själv. Mina föräldrar och vänner stöttar mig så mycket dom bara kan, utan dom så hade det nog varit mycket jobbigt. Jag tror faktiskt inte att skillnade är så jätte stor om man är själv eller om man är två, rätta mig gärna om jag har fel, detta är bara vad jag tror. Är man två så jobbar ju oftast den ena i familjen och den andra är hemma med barnet. När den som jobbar kommer hem från jobbet är säkert han/hon trött efter en lång arbetsdag, medans han/hon som varit hemma med barnet också är trött, så vad är skillnaden? Visst kan man bli avlastad lite mer men ändå, är skillnade så stor??? Är man två så är bägge trötta efter en dag, är man själv så är man trött efter en dag. Är det nån som har erfarenhet av båda delarna?, berätta gärna isåfall.
