Ensamstående till en liten goding

Jag vet inte vart jag ska börja någonstans... Jag har idag sagt upp kontakten med min mamma och min syster, känner inte att jag behöver ha dom i mitt liv mer, dom får mig mer att må dåligt än bra. Det känns riktigt bra faktiskt, men man vet ju aldrig hur det kommer att kännas senare, men den smällen tar jag då. Det känns riktigt bra att min pappa och Ulrika kom idag, då hade jag ju någon som jag kunde prata med.
Jag har idag också fått höra av min mamma att bloggen skulle vara mitt liv. Är det mitt liv?, ja på sätt och vis, här skriver jag av mig min ilska, mina funderingar, mina tankar mm. Alla har vi väl något sätt att bearbeta saker och ting, och jag tar bloggen till hjälp. Om jag nu väljer att skriva om mitt liv här i bloggen så låt mig göra det, och ni som tycker att det är idiotiskt ni behöver inte läsa! Som sagt, jag kommer att fortsätta att skriva om mitt liv här, och jag tvingar ingen att läsa, så ni som inte vill behöver inte läsa mer, men ni kommer inte kunna låta bli, det lovar jag er.