Mitt huvud sprängs snart, men vem fan bryr sig???
Jag blir så jävla trött på vissa i min familj, jag skulle helt klart kunna skriva en bok men det skulle ta så lååång tid. Min familj är svensk-finsk, bara det säger väl sitt, ett jävla temprament!!!! Jo visst har jag ett tempament som heter duga, det har jag absolut, men dom som känner mig vet ju hur jag fungerar. Min mamma och min syster känner tydligen inte mig. Min syster vågar inte ringa mig om hon vet att det hon ska säga kommer att göra mig arg. Och min mamma, det ända hon gör är att motarbeta relationen mellan mig och min syster, hon mår som bäst när jag och min syster inte har någon kontakt. Jag och min mamma har inte haft världens bästa relation när jag va yngre, men sedan två år tillbaka har det funkat väldigt bra mellan oss, men jag vet ju också varför, jag är ju inte dum! Hade jag inte haft Elias så hade vi inte heller haft det så bra som vi faktiskt har haft det. Mamma är så rädd för att jag ska säga att hon inte får träffa Elias, vilket aldrig kommer att hända. Jag tror till och med att mamma försöker se vart min gräns går då jag ska säga att hon inte får träffa honom, men vad får jag ut utav att förbjuda henne att träffa honom?, han har väl inte gjort henne något???? Hon vill så gärna höra mig säga "Du får inte träffa Elias", så hon kan använda det mot mig vid ett senare tillfälle. Sorry mamma, det kommer inte att hända.
Fan jag är så jävla trött på att höra "Säg inte dettta till någon" "Säg inte detta till pappa" "Säg inte detta till...." osv., från och med nu tänker jag ha friheten till att säga precis allt jag ser och hör! Jag tror att ni säger så till mig för att ni vill att det ska komma ut och då vet ni att ni kan bli arga på mig, för ni tar ju det för givet att det är jag som har sagt det. Seriöst, jag tror att jag hamnar på psyket snart, mitt huvud sprängs av allt jag inte får säga och funderingar som jag har som jag inte kan/får prata med andra om, och dom jag får prata med vill inte prata om det.
Min syster ringer till min mamma och berättar hur besviken hon är på mig, men för helvete ring till mig istället och berätta det, men det vågar hon ju inte. När min syster ringer till mamma och berättar saker om mig så kan jag nästan se mamma framför mig sitta där och riktigt njuta "Nu har dom hamnat i luven på varandra igen!". Jag trodde att en mamma ville att sina barn skulle ha en bra relation men eftersom hon inte har det med sina tre syskon så kanske hon är avundsjuk om vi två syskon skulle ha det.
Som sagt, mitt huvud sprängs snart, men vem fan bryr sig? Det som skulle oroa mamma är vem som skulle ta hand om Elias medans jag sitter på psyket. Ja det är tragiskt men sant.
