Ensamstående till en liten goding

Det som jag skrev i det förra inlägget är faktiskt inget illa menat, det är bara sanningen. Jag är så jävla trött på att alltid framstå som det svarta fåret i familjen. Baraför att jag inte är konflikträdd och jag vågar säga vad jag tycker och tänker så får jag alltid skit. Även om jag inte är boven i dramat utan bara har råkat varit på fel plats vid fel tillfälle så är det i slutändan jag som får skiten, det är förjävligt tycker jag!
Ibland funderar jag på att om det bästa vore att flytta och byta telefonnummer, börja om från början helt enkelt, men då kommer jag ju att få höra det också, "Du motarbetar ju så att vi inte kan träffa Elias", alltså ingen bra idé. Nä, jag får nog fundera ett tag till, måste ju finnas någon lösning, såhär orkar jag ju inte ha det!